onsdag 25 september 2013

Cykla till golfbanan


Min akilleshäl ur ett hållbarhetsperspektiv är helt klart att jag spelar golf. Det enda man kan säga till golfens försvar är att det faktiskt brukar vara rätt hög biologisk mångfald på golfbanorna och att det ger många pensionärer välbehövd motion. Sedan kostar förstås denna fristad massor i form av utsläpp av både ditten och datten.

MEN, nu var det inte det som jag ville skriva om. Istället ville jag berätta att jag idag tod Quest:en till golfbanan för första gången. Det är 25 km enkel väg, varav det mesta går på små, snälla asfalterade vägar. Det stora konststycket bestod i att få ned klubborna i Quest:en, men det var faktiskt enklare än man kunde tro. Pencil-bag är dock en förutsättning, men i övrigt var det en baggis.

40 minuter tog det, vilket ger en medelhastighet på ca 37 km/h. Det kändes precis lagom långt. Man hann få upp flåset, men blev inte för trött för att kunna spela. En bra sak med golfbanan är också att det inte är några problem att parkera direkt. Allt är ju gjort för bilisterna och stöldrisken är låg.

Det var första turen, men definitivt inte den sista. Det var väldigt skönt att kunna spela golf med ett rent (nåja) samvete och utan marginalkostnader.

tisdag 17 september 2013

Första pendlingsturen

Igår använde jag Quest:en för att ta mig till och från jobbet för första gången. På vägen dit startade jag tidigt, 05:30, och fick köra i mörkerförsta biten. Belysningen var dock mer än tillräcklig och jag valde att mest köra på "halvljus". Strax innan jag kommit halvvägs körde jag in på en sträcka med 2-3 mil 2-1-väg. Det var inget klokt beslut. De flesta kunde ta sig förbi, men alla vågade inte. Det innebar att jag tvingades öra ut över "darr-linjen" till höger, vilket var högst obehagligt i hög hastighet.

Efter två pauser och 87 km kom jag fram till jobbet strax efter kl 08. Därmed tog det ca 30 min längre att cykla än det tar att åka kollektivt. Snitthastigheten var ynka 33.7 km/h. Något bättre än i lördags, men så var ju sträckan bara en fjärdedel också.

På jobbet blev det förstås mycket snack om cykeln, uteslutande positivt. Men så jobbar jag ju med omställning också, så det kanske var någon överaskning direkt.

Hem valde jag en annan väg och lyckades undvika 2-1-sträckan. Istället fick jag en helt trafikfri sträckning längs Emån. Vackert, tyst, platt och säkert. Nu blev den totala sträckan 90 km istället för 87, men det var det verkligen värt. Aldrig 2-1-vägen igen.

Utan att ha gjort några mätningar så känns det som vägen jag valde på eftermiddagen var mindre kuperad än den kortaste vägen på morgonen. Det gav mig en tes om att man förr byggde vägar med famkomlighet och byggkostnad i första rummet, medan dagens "samhällskalkyler" lägger stor vikt vid tidsbesparing för trafiken - dvs förr fick vi vägar med mindre backar och idag får vi vägar rakt igenom eller över kullar/berg för att spara bilisterna lite tid. Men min cykel föredrar jag den äldre modellen av vägkonst.

Hursomhelst blev iaf medelhastigheten på vägen hem 37.3 km/h och alltså markant snabbare, trots trötta ben från förmiddagen. Några meter negativ höjdskillnad var det säkert, men inte många. Däremot hade jag lägre trafik-inducerad-pulshöjning, vilket förstås gav en mera njutbar färd.

Hemfärd från Helsingborg

Klockan fyra på morgonen var det dags att gå upp och ladda med kolhydrater inför dagens långa etapp hem till småland. Några skålar müsli och sedan bar det av strax efter kl fem. Min klippa till kompis (som själv skulle ut och åka på annat håll) guidade mig ut ut Helsingborg till en väg vi bestämt kvällen innan. När han sedan svängde av på motorvägen var jag själv med knappt 29 mil kvar att avverka.

Det var fortfarande mörkt och dimman låg tjock. Eftersom jag inte vågade avvika från den väg vi valt hamnade jag tyvärr på en 2-1-väg efter en stund. Det var varken roligt för mig eller de som körde förbi. Men snart gick solen upp, dimman lättade och jag kom allt längre ut på den skånska landsbygden. Trafiken var snäll hela vägen och inga incidenter hade jag heller. Däremot började jag redan efter 5 mil känna av ländrygg och knän. Ganska snart bestämde jag att det var ok att paus:a var 30:km och kliva ur en stund. Det gav mig något att se fram emot och dessutom fick jag se lite roliga platser när jag stannade. Bl.a. en mysig, folktom camping med utmärkt toalett och vattenpåfyllning.

En rolig grej jag märkte var att många små samhällen verkade ligga i lite av en gryta eller svacka. Detta gjorde att jag ofta kom in i byn med hög fart och kunde hålla bra trafikrytm genom hela samhället. Det var en hel del samhällen som jag bröt hastighetsgränsen i. Inte med mycket, men med cykel!

Efter 299 km på 9 timmar (plus pauser) kom jag till sist fram och fick varm mat och massage av min väntande fru. Fantastiskt skönt att komma hem. Just då var jag inte så sugen på att sex månader senare cykla tillbaka till Toppevad för den service som ingick i köpet ...

Inköp av Quest XS Carbon nr 44

I fredags tog jag tåget till Köpenhamn och hittade sedan vidare ut Toppevad där verkstaden/butiken ligger. Jag kom en timme tidigare än utlovat och fick lugnt titta på medan Yohan putsade upp min röda skönhet. Han bytte även till mina Keo-trampor och demonstrerade ett däckbyte, samt krängde på mig en andra Radical design-väska.

André färdigställer min nya Quest XS.
När jag skulle byta om inför hemfärden lade jag märke till att de hade ekologisk tvål på verkstadstoaletten - hur många andra bilhandlare har det?

Från vänster: EVO-R, Sunrider, EVO-K, Milan.
Velomobilcnter.dk hade en hel del andra skönheter på plats i verkstaden. En Strada till vänster och en Quest till höger. Lägg även märke till Andrés Bromton med tempostyre och diskhjul mot väggen. Skön.
Väl på väg gick det förhållandevis väl, med tanke på att jag inte fick min bil-GPS funka med den cykel-GPS-hållare som var installerad. Utan GPS de 5 milen till Helsingborg alltså. Det fick dock bra, trots att jag nästan direkt tappade bort mig från den väg som Yohan och André visat mig på nätet innan.

Väl på färjan var det många som ville komma fram och titta på min nya cykel. Eftersom flera av dem hade sett mig i trafiken genom Helsingborg vägrade de tro att den saknade annan drift än mina tunna lår. Kanske var det för att det var svagt utför/platt i slutet och jag kunde snitta 50 km/h ...

När jag cyklade av från fäjan var klockan fyra och jag insåg att det skulle bli en lång kväll/natt hem till småland. När telefonen lade av och GPS:en, som jag lyckats montera på färjan, rekommenderade mig att köra mot E4:an fegade jag ur och cyklade hem till en god vän i Helsingborg för att tigga till mig en sängplats för natten.