Kall premiär

I tisdags gick första turen till Vimmerby för säsongen. Prognosen sa -3 till -6 och "garanterat" uppehåll. Eftersom det skulle vara torrt tog jag beslutet att cykla, fast med skoskydd denna gång (i höstas cyklade jag i minus 2-6 utan skoskydd).

På ditvägen gick det långsammare än väntat och mot slutet var det lite kämpigt. 20 minuter långsammare än planerat kom jag ändå fram. Kall om fötterna och trött, i övrigt ok. Men hastigheten blev som sagt låg, ynka 35 km/h i snitt.

Hemresan blev, som under dagen befarat, tung. Jag hann inte återhämta mig ordentligt under dagen, trots sen avfärd. Med trötta ben lyckades jag inte generera så många watt som jag är van vid, vilket förstås resulterade i en låg hastighet. Men än värre betydligt mindre spillvärme i "kupén". Eftersom vi har en ungefärlig verkningsgrad vid kroppsarbete på 20% ger varje minskad watt i pedalerna 4 ggr så många mindre watt uppvärmning av kupén. Det kändes vill jag lova.

Som tur är bor gudföräldrarna drygt 2 mil hemifrån. Det är skönt att ha människor utan som helst obehag kan knacka på hos när man behöver hjälp (termometern visade minus 9). Gudmor bjöd på våfflor och julmust och snart flöt blodet i fötterna igen. De sista milen gick aningen fortare än de första på hemresan, men snittet blev ändå personsämsta med 32 km/h. En km/h kan härledas till den lägre temperaturen och den därmed tätare luften, men bara en.

Lärdomen är att kondition är en färskvara. Det var två månader sen senaste långturen och det märktes verkligen. Dessutom fick jag lite extra respekt för låga temperaturer. En punktering halvvägs hem hade jag haft svårt att klara av, den saken är säker. Vidare var inte skoskydden lika mycket hjälp som jag hoppats, kanske är det för att "fartvinden" kommer rakt underifrån - direkt på trampan där man saknar skydd.

Årets första turer

På grund av det extremt milda vädret har årets premiärturer redan blivit av. I veckan har jag mött upp en vän på golfbanan för att spela lite Speedgolf (dvs som skidskytte, fast på golfbanan). Därmed blev det två turer á 2*25 km. Alltså redan 10 mil.

En aha-upplevelse var dock hur mycket tyngre det är att cykla efter lite annan ansträngning. Speedgolfrundorna innebär 6-7 km löpning på just nu väldigt blöta gräsmattor. Cyklingen hem sedan var tunga, båda gångerna. Jag har inte cyklat så sakta sedan hemkörningen från Danmark. Väggen var inte långt borta, om man säger så.

I mars-april blir det förhoppningsvis varmt och ljust nog för att köra till jobbet igen. Dessutom är det även då dags för sexmånaders service på Questen, dvs 70 mil t.o.r. Danmark. Tills dess är det bra om man får inte lite pass när tillfälle ges.