Nytt försök att värva en velonaut

För två tre veckor sedan lånade jag ut Stradan till en hemvärnskamrat som hade fått närmare till jobbet och nu var beredd att prova att cykelpendla. Han bor i ett villaområde och har en fin liten asfaltsväg utan trafik nästan hela vägen till jobbet 18 km bort.

Sagt och gjort så cyklade jag bort Stradan till honom, gick igenom det han behövde veta för att kunna prova en period. Som tur var har vi väldigt lika kroppsmått (utom BMI:), så inget behövde ställas om. Skönt. Sedan cyklade har till jobbet som bygnadsarbetare (dvs hela dagen ute i ur och skur, i november) och hem. Både tur och retur i mörker, fyra dagar i veckan i två och en halv vecka.

Hans kommentarer var övervägande positiva och när jag efter en vecka fick ett möte inställt och därmed inte behövde velon på ytterligare en vecka (jobbar mest hemifrån numera) blev han mycket glad över att får testa en vecka till! Dock skulle vädret bli kallare, så jag hjälpte honom på med en ny uppsättning vinterdäck (Marathon Winter) istället för de snabba, släta, sommardäcken (F-Lite och Kojak) som satt på den första veckan. Precis som jag upplevde i lördags så tyckte förstås min kompis att det gick väldigt mycket trögare med dubbdäcken på, men det hindrade inte hans entusiasm. Även efter bytet blev det cykel till jobbet fyra av fem dagar.

Om kompisen väljer att skaffa en egen velo återstår att se. Hans arbete tar honom till nya orter varannan eller var tredje månad - så det är svårt att veta hur mycket han kommer kunna använda velon i arbetspendling. Till vissa orter är det lite väl långt, tyvärr.

Men sällskap på en "shoppingtur" till Ganlöse kan det nog bli. Sedan är ju blotta nöjet att få sprida velo-glädjen värt mycket - även om inte just denna testperiod genererar en ny velonaut.

Dubbdäck eller inte

Oj vad länge sedan jag skrev något här. Då Björn och Heidi provade varsin velo hade vi fortfarande två i hushållet. Nu är bara Stradan kvar sedan vi sålde XS:en till en tjej utanför Jönköping.

Nu väntar vi på den Quattrovelo vi beställde i somras och som ska levereras i mars ungefär. Igår var längtan lite extra stark - både efter QV men också tillbaka till XS (och sommaren!). På kvällen cyklade jag till en middag strax hitom Oskarshamn, 35 km enkel resa. Det var första gången med Marathon Winter (dubdäck) på alla tre hjulen. Samma sträcka snittade jag strax över 40 km/h på sommaren med XS och strax under 40 km/h med Stradan. Igår höll jag, trots utvilade ben och 140 i medelpuls, ynka 30 km/h på barmark. Visst spelare den större velon och kylan, nollgradigt, in - men det tyngsta skälet till den låga hastigheten är däcken. Mentalt är en 30%-ig ökning av cykeltiden väldigt mycket.

På vägen hem gick det ännu långsammare. Visst det är lite uppför och jag hade förstås ditresan i benen (samt var WAY past my bedtime), men likaväl var 24 km/h ett personsämsta på barmark.

När jag satt där och kämpade mot det skyhöga rullmotståndet räknade jag ut att det faktiskt lönar sig, tidsmässigt, att byta däck till sommardäck när det blir barmark och tögrader några dagar på vintern. Så mycket långsammare är det att köra dubbat. Om man bor så att man måste ha extra punkteringssäka däck på vintern blir kalkylen förstås lite annorlunda - men det är ju viktigt att cyklingen blir av också. Går det alltför segt blir det lätt att man tar bussen eller på andra sätt undviker velon. Tyvärr.

Finfrämmat i Velosarna

Idag var Heidi Andersson och Björn Ferry på besök i Oskarshamn för att prata omställning och fossilfrihet. Eftersom en kollega till mig hade bjudit in dem fick jag chansen att låta dem prova Velomobil. Som tur var har vi en stor, Stradan, och en liten, XS:en, i familjen. Så båda kunde prova. Samtidigt. Något race blev det dock inte, även om det förstås hade varit kul.

Stradan var sedan två dagar tidigare inställd för att passa min kollega som provade att cykla den 38 kilometrarna till Oskarshamn. Han blev förstås potitivt överraskad av enkelheten i att hålla hög hastighet, vilket är kul om än väntat. Han var faktiskt rätt snabb, med tanke på att det var första gången och att han inte motionscyklar i vanliga fall.

Det gjorde iaf att Stradan redan var omställd till en längre person så att den passade Björn hyggligt. Heidi fick nöja sig med mina 3 storlekar för stora cykelskor och en XS som var inställd aningen för stor. Men det funkade iaf.

För mig var det förstås en stor dag. Det kändes verkligen som ett privilegium att få umgås en stund med Sveriges namnkunnigaste (och trevligaste?) omställare. Om varje arbetsdag var som idag skulle jag lätt jobba gratis!

Bilder kommer, men finns redan nu på FB-gruppen "Velomobiler i Norden".